Ingaröbroarna - en kort historik
tillbaka
Bearbetning för Internet och viss uppdatering per år 2012 av artikeln "På väg mot en ny bro" i IIF:s Ingaröbladet nr 2, 1985.
Författare: Ingarö Hembygdsförenings Brogrupp - november 1985; Britta Jakobsson, Ragnar Nilsson och PZ.
Som de flesta säkert vet ska den uttjänta klaffbron som idag (alltså år 1985) leder till Ingarö om ett par år ersättas av en högbro över Kolström.
Eftersom vi gärna vill sprida också lite historiska kunskaper om ön via IIF-bladet publicerar vi här lite fakta som en arbetsgrupp inom Hembygdsföreningen
tagit fram om brons historia. På så sätt får ju IIF-medlemmar och andra lite motion också för hjärnan.
Arbetet att kartlägga vilka broförbindelser som funnits genom tiderna till Ingarö började med att vi läste protokollet från den sockenstämma som hölls den
6 mars 1836. Det var då sockenstämman beslöt att Ingarös första bro skulle byggas. Denna skulle bli en så kallad lösbro vilket innebär att den skulle kunna lyftas undan när större fartyg passerade.
Det visade sig emellertid när vi närmare granskade protokollet att den i mars beslutade bron aldrig
kom att byggas utan redan vid protokolljusteringen en vecka efter stämman började man tala om att bron borde förses med en eller två vindluckor samt spel
för att underlätta öppnandet.
Med på själva stämman den 6 mars var förutom ordföranden komminister Carl Cronstedt, kaptenen baron G.Leuhusen, baron A.Cederström, herr C.G.Lychou på
Tranarö, bönderna Carl Eric Arvidsson och Stephan Westerberg i Långvik, Anders Gustaf Matsson och Eric Hansson i Skälsmara och A.Stephansson i Enkärret.
Det förslag till brokonstruktion som antogs av stämman hade utarbetats av baronerna Leuhusen och Cederström i samråd med herr S.Lundberg på Fagerholms
kvarn och ordföranden. Brons konstruktion beskrivs i detalj i protokollet men vi nöjer oss med att nämna att den så kallade lösbron skulle vara 6,6 meter
lång (11 alnar) och att öppningen mellan stenkistorna skulle vara 6 meter. Det betyder att den endast skulle vila 30 cm på vardera stenkistan. Brons höjd
över vattenytan skulle vara 1,5 meter. Eftersom vi räknat ut att virket bron skulle byggas av skulle väga ungefär 2600 kg och eftersom inga spelanordningar
var aktuella för att öppna bron förefaller det klokt att man vid justeringen alltså började överväga att förse bron med vindluckor.
Redan vid en sockenstämma den 3 april 1836 revs emellertid alla tidigare brobeslut upp på grund av en skrivelse från baron Cederström där han anhåller om
att Blomberg i Brasket (nära Vishamn) skulle ges fria händer av stämman att för en kostnad av etthundra riksdaler bygga en bro över Kolströmssundet.
Blomberg fick därefter uppdraget men stämman uttalade att "någon ville hava tillsyn över arbetarna, vilka ehuru skickliga timmermän behövde råd vid ett
dylikt arbete". Bygget påbörjades samma år men vilken utformning bron fick av Blomberg har vi inte lyckats utröna. Vi har emellertid från annat håll en uppgift
att en bro stod klar att tas i bruk 1846.
Sammanfattningsvis har vi kommit fram till att den första bron till Ingarö togs i bruk någon gång mellan 1836 och 1846. Den bron ersatte då den tidigare
färjeförbindelsen vid Färjholmen.
Förbindelser över Kolström
l.Färjeläget vid Färjholmen-Apelvreten och det mer enskilda vid Beatelund-Krögarudd
2.Äldre broläge 1836-1930 3.Broläget 1930-1988 4.Högbrons läge 1988-
Enligt en uppgift från Vägverket togs 1855 en svängbro i bruk men denna var så dålig att den fick ersättas redan 1860 av en ny svängbro. Den senare som syns
på fotografiet här nedan användes ända till 1930 och låg liksom sina föregångare i läget 2 på kartskissen dvs ett par meter väster om dagens bro där de gamla
brofästena syns än idag. Den svängbara delen av bron var mer än dubbelt så lång som överhänget över vattnet för att balansera bron så att den gick lätt att
manövrera. Bron svängdes kring den kraftiga vertikala stolpen som syns vid det högra brofästet dvs på Ingarösidan. Stolpen vilade på en kuggkrans. Brons
bredd var ungefär 4 meter och dess höjd över vattenytan ungefär 2,5 meter. När bron öppnades lossades en sprint i södra änden på den rörliga delen och
brovakten sprang och svängde den helt manuellt tills den stod parallellt med strömmen där den säkrades. Vi kan i sammanhanget nämna att 1865 började som
första passagerarfartyg "Strömma Kanal" gå via Kolström till Stavsnäs och Sandhamn. Avgiften för en broöppning var på 1920-talet 50 öre.
Svängbron över Kolström 1860-1930
Foto 1914 med landstormsmän stående till höger.
Repro efter lån från Sten Söderling
I mitten på 1920-talet förstärktes bron av ingenjörstrupp men den fick snart ändå för dålig bärighet för de med tiden allt tyngre lastbilarna med grus etc
varför en ny bro beslöts. Denna som blev dagens klaffbro stod färdig 1930 till en kostnad av 40000 kronor. Den lyftbara delen av bron är cirka 12 meter lång
och 5 meter bred. Bron är byggd av stålbalkar på betongfundament. Till att börja med öppnades bron manuellt med spel men snart elektrifierades
lyftanordningen. Brovakt blev skomakare Wallentin som fick en enkel brovaktarstuga där svängbron haft sitt norra landfäste.
Klaffbron 1930-1992. Foto Peter Zaunschirm 1985
Bärigheten hos klaffbron ansågs emellertid snart för dålig och redan 1950 började man söka lämpligt läge för en högbro. 1958 kontaktades berörda markägare eftersom den nya bron
skulle gå omkring 300 meter väster om dagens bro och därmed skulle inkräkta på vissa fastigheter. Högbron skulle enligt planerna från 1958 utföras som en kontinuerlig betongbalkbro i 6 spann. Fria höjden i farleden under bron skulle bli 10 meter. Kostnaden
för bron exklusive marklösen och den anslutande vägen beräknades då till 850000 kronor.
Att högbron ska byggas fastställdes av Vägverket 1981 men nu gäller i stället 12 meters segelfri höjd. - Här slutar tidningsartikeln från 1985.
Dagens Ingaröbro
Bron, som invigdes i oktober 1992, är en spännbetongbro i 4 spann med största spännvidd 63 m. Segelfri höjd vid medelvattenstånd är 11,5 m. Bron har två körfält, ett i vardera riktningen plus en gångbana. Nedanstående foton har vi fått från Trafikverket genom förmedling av broforskaren
Lars Martin Nilsson.
På väg mot Ingarö på nya bron
Dagens Ingaröbro