Klockargården - som den stått sedan 1861 - se historiken här nedanför
Klicka på de små bilderna så kommer en större!
OM KLOCKARGÅRDEN av Ingegärd Andersén 1991
Till en början fanns inte något bestämt boställe för klockaren, men år 1819 upplät ägaren till Lemshaga, kapten A Hägerflyckt, lägenheten Gustafslund på Fagerdalsudden som bostad till klockaren vid Pilhamn. Denne skulle ansvara för att 30 kvinnodagsverken blev gjorda vid Lemshaga. Varje matlag i församlingen fick till klockaren erlägga en årlig avgift, s.k. boställsmedel, för att täcka klockarens kostnad för dessa dagsverken. I avtalet, som först gällde 15 år och sedan förlängdes, ingick ej rätt för klockaren att hålla kreatur eller att fiska i Lemshagas fiskevatten. Ett stycke till potatisland tillhörde dock bostället.
Församlingen skulle även lämna bidrag till reparationer, men klockaren måste själv ansvara för vården av huset. Många och stora reparationer krävdes under årens lopp - angrepp av husröta omtalas i sockenprotokollen. Klockaren bodde inte heller alltid i Gustafslund, vilket berodde på att han undervisade i den ambulerande skolan och då fick lov att bo på olika ställen på Ingarö.
Åren gick och i sockenstämmoprotokollet den 3 februari 1861 kan vi läsa att socken-
männen uttalade en enhällig önskan om att få klockarbostället flyttat närmare kyrkan och sockenvägen, att få det byggt "på Ekbacken i prestgårdens gärde invid Brunns äng".
En byggnadskommitte tillsattes, som "efter bästa förstånd skulle gå i författning om arbetets verkställande". Kör- och karldagsverken skulle lämnas av hemmanen på ön. Till kontanta utgifter anslogs först husrötemedlen efter avlidne klockaren Lars Broman och sedan den del av brännvinsminuteringsavgiften, som varje år utbetalades till församlingen. Fattigkassan skulle förskottera beloppet. Vidare hade man samlat in 159 riksdaler riksmynt för att ha till reparation av kyrkans orgel. Man beslöt att använda pengarna till klockargården.
Gustafslund revs, grunden finns fortfarande kvar på Fagerdalsudden. Klockargården på Ekbacken byggdes, den fick tak av tegel och kakelugn i kammaren. I protokollet från "lagligen utlyst Walborgsmessosockenstämma" den 22 juni 1862 redovisas kostnaderna för den då genomförda flytten. Församlingen häftar i en skuld till fattigkassan "af två hundrade femtio Rd rmt för vilken sockenmännen en för alla och alla för en gå i borgen såsom för egen skuld".
Så fick församlingen sin klockargård på egen mark. Den stod färdig på hösten 1861 och beboddes sedan av klockarna:
Per Gustaf Hamraeus 1861 - 1868
P. E. Forsman 1868 - 1877
Lucas Leonard Svensson 1877 - 1888
Nils Petter Bengtsson 1892 - 1901
Carl Gustaf Raquette 1901 - 1925
