Kyrklogen - se historiken här nedanför
Klicka på de små bilderna så kommer en större!
OM KYRKLOGEN av Ingegärd Andersén 1996
Ingarös kyrkloge har inte varit tiondelada som ibland sagts. Tionde har aldrig lämnats till prästen på Ingarö, men logen har varit mottagnings- och förvaringsplats för andra ersättningar in natura, som prästerna under tidens gång kommit att bli berättigade till. Prästens lön, en donation av friherre Anders Cederström på Beatelund, utgjordes av bostället Pilhamn med tillhörande odlings- och ängsmark samt jordeboksräntan [skatten] från Långvik och halva Evlinge. Enligt stadgarna för den skolstiftelse, som 1776 hade fått domkapitlets godkännande, skulle barnen på friherre Cederströms gårdar Beatelund, Brunn och Bergvik undervisas i kristendom och läsning av en prästvigd skolmästare. Predikan skulle hållas varannan söndag på Beatelund, från sommaren 1792 i "Bönehuset" vid Pilhamn.
1810 träffades emellertid en överenskommelse mellan friherre Cederström, son till donatorn, den nytillträdde skolmästaren Johan Petter Juringius och ingaröborna, som gav alla på ön rätt att delta i gudstjänsterna och gav alla barn möjlighet till skolundervisning, nu i flera ämnen. I gengäld skulle öborna delta i nybyggnad och underhållet av bönehuset, skolmästarbostället, kyrkvägen och kyrkbryggan. Skolmästaren hade tidigare ensam fått stå för vården av boställshusen medan friherre Cederström enligt stadgarna ansvarat för nybyggnad. I protokollet från denna överenskommelse finns en intressant uppställning, som visar hur mycket spannmål varje gård och torp årligen till jul skulle lämna skolmästaren som ersättning för hans arbete med prästsysslor och undervisning på Ingarö. Den ger också en anvisning till jämförelse mellan gårdarnas och speciellt torpens avkastning.
Beatelund med Brunn skulle lämna en tunna, Skälsmara, Lemshaga och Fågelvik en halv tunna var, Södra Lagnö tre och en halv fjärding, Långvik två fjärdingar och tre kappar, Klubben, nuvarande Hanstavik en och en halv fjärding. Krogar och torp skulle lämna mellan en och fyra kappar. Horsviken, nuvarande Forsvik, fick lämna en fjärding strömming. Avslutningsvis står, att om Pilhamns bönehus skulle bli kapell för Ingarö, fick spannmålsmängden minskas till en tredjedel, eftersom komministerlön då skulle tillkomma. Överenskommelsen undertecknades av ägarna till Beatelund och Lemshaga och av ett sjuttiotal ingaröbor av vilka de flesta använde bomärken.
Den förste komministern, Carl Gustaf Cronstedt, började sin tjänst 1827. Av- och tillträdessyn på komministerbostället, som det nu kallades, ägde rum 1829. Byggnaderna mättes och beskrevs, reparationsbehovet och kostnaderna antecknades. I handlingarna står: Komminister Juringius, (han hade 1824 lämnat Ingarö och blivit komminister i Västra Ryd) som under den tid han såsom innehafvare af Pilhamn med lemnadt bistånd af Herr Stallmästaren Baron Cederström på egen bekostnad låtit uppföra det å bostället befintliga stall och loge m.m., borde vara berättigad till ersättning derföre. Logen byggdes således enligt detta under Juringius tid på Ingarö d.v.s. någon gång 1810-1824 och behövdes naturligtvis också för den spannmål, som bärgades vid Pilhamn. Vi kan följa logens historia genom att läsa protokollen från husesynerna, som gjordes vart femte år och enligt nästan varje syn behövde reparationer utföras.
Logen mäts och 1829 står att den är 27 alnar, 13 tum lång och 9 alnar, 16 tum bred. Höjden är 3 alnar och 21 tum. Logbotten behöver bättras med en tolft plankor. För arbetet beräknas fyra dagsverken gå åt. Taket måste lagas med tolv tjog halm, vilket bör kunna göras på tio dagar. 1835 är logen i gott skick, men 1840 måste östra gaveln byggas om och förses med spännbjälkar och taket måste få ny halm. Går vi så fram till 1870 behöver norra öppningen få en ny syllbit och luckorna för båda öppningarna måste skarvas upptill och i mitten. Tjugo år senare kan vi läsa, att det nya vindskyddsbrädor och att logkistan måste delvis få nytt virke och att logen behöver rödfärgas. 1895 är norra väggen buktig och måste förstärkas med pilastrar av trä och järnkrampor och en bindbjälke behövs mellan fästbanden i östra loggolvet. 1905 har logen fått tegeltak.
Logen har också härbärgerat hö och spannmål somn följd av en överenskommelse som gällde kyrkogården. I det enda bevarade sockenstämmoprotokollet från 1700-talet, daterat den 31 juli 1796, kan vi läsa att man beslöt att anlägga kyrkogård i boställets äng. Då marken enligt donationen var ämnad som lön till skolmästaren, kunde den inte tas i bruk för något annat ändamål. Därför kom man överens om att "för alla kommande tider" som ersättning till skolmästaren årligen före Michaelis mässa lämna ett lispund torrt hö för varje helt mantal och ett halvt lispund för varje halvt mantal, kvarn och torp.
Som en följd av 1810 års överenskommelse utvidgades kyrkogården, vilket vi kan se i räkenskaperna 1811. Hur mycket hö skolmästaren skulle få, vet vi däremot inte, då inga uppgifter finns bevarade. Då kyrkogården 1850 behövde ökas med en remsa längs västra staketet, bestämdes att prästen årligen skulle ersättas med 48 lispund hö, och när 1901 års kyrkogård anlades söder om tvärgången, blev gottgörelsen 63,5 liter spannmål, hälften råg, hälften korn. Dessa båda intrång i den donerade marken godkändes av Oscar I respektive Oscar II.
Från 1870 var prästgårdsjorden utarrenderad och i logen reserverades plats för hö och spannmål, som årligen skulle lämnas till prästen. Per Nilsson i Kolström var arrendator från omkring 1909 och under hans tid fanns vandringen till tröskverket på logens södra sida. Där kunde också kyrkfolket binda sina hästar om det inte fanns plats i kyrkstallet vid prästgården.
l tunna = 8 fjärdingar = 146,6 liter
l fjärding = 4 kappar = 18,3 liter
l kappe = 4,5 liter
l lispund = 8,5 kg
l aln = 59,4 cm
1 tum = 2,5 cm
