Ingarö kyrka - 200 år 1992 se historiken här nedanför
Klicka på de små bilderna så kommer en större!
Ingarö kyrka enligt diverse källor; PZ feb-11
Enligt Jakobsson (2) planerades och påbörjades 1776 arbetet med att i liggande timmer uppföra en kapellbyggnad vid Pilhamn. Wanngård (4) redovisar Cederströms donationsurkund rörande bönehuset genom Uppsala Domkapitels protokoll av den 13 mars 1791 i dess helhet. Den 17 juni 1792 invigdes enligt Andersén (5) Cederströms bönehus av Samuel Ödmanns efterträdare Pehr Annerstedt. Anderséns artikel innehåller också en hel del om bönehusets bakgrund och Cederströms övertagande av Kolströms torp för skoländamål från änkan Anna Brita Ström, som bott där med man och barn sedan 1738.
Med tiden började dock bönehuset besökas av andra Ingaröbor och det blev ont om plats i bänkarna. Den 21 januari 1810 träffades därför en överenskommelse mellan Cederström och ortsborna om att alla boende på Ingarö skulle ha rätt att delta i kyrkolivet och skolundervisningen mot att de lovade delta i underhållet av bönehuset, prästgården, kyrkvägen och kyrkbryggan.
I bönehuset byggdes nu läktare för att rymma alla åhörare och varje hemman fick sitt bestämda bänkrum. Eftersom Ingaröborna dock fortfarande skulle delta i avlönandet av komministern och kyrkobetjäningen i Värmdö blev deras ekonomiska belastning dubbel varför en önskan att få utgöra en egen församling växte fram. I en skrivelse i mars 1822 anhöll därför Gustaf Leuhusen till kungs om att bönehuset skulle förvandlas till ett ordentligt kapell. Den 29 mars 1825 biföll Kungl. Maj:t denna ansökan och Ingarö tillsammans med Beatelund och Lemshaga bildade från och med 1 maj 1825 Pilhamns kapellförsamling under Värmdö pastorat. Den 22 april 1827 valdes Carl Cronstedt till den förste komministern i den nybildade församlingen. Sedan 1902 tillhör Ingarö församling Gustavsbergs pastorat. Först den 1 oktober 1917 donerade Beatelunds ägare den kyrkliga marken till Ingarö församling. Från och med utgången av 1919 skiljs komminister- och lärartjänsterna åt.
I jubileumsskriften (3) finns också mycket mer om kyrkobyggnadens konstruktion, renoveringar och ombyggnader samt om kyrkoinventarierna, kyrkogården, klockstapel och prästerna i församlingen.
Källor
1. Axel Quist; "En bok om Värmdö Skeppslag" 1949, sid 153-9
2. Britta Jakobsson; "Öhn Ingan och Brunns gård”; 1986
3. "Ingarö kyrka 1792 - 1992"; Ingarö Församling och Hembygdsförening; 1992
4. Torsten Wanngård; ”Ingarö kapell och dess donationsurkund”, Värmdö Skeppslags Fornminnesförenings årsbok 1938, sid 47-61
5. Ingegärd Andersén; ”Ingarö kyrkas historia”, Ingarö Församlingsblad nr 1/ 1996
